Jag fick inleda pingstnovenan i år med att leda en retreathelg ute vid havet på Merilä lägergård i Jakobstad. Vårt tema var ”I frid fylls jag av liv”,
I retreaten får vi ta en paus från vardagen, arbetet och almanackan. Vi får tid att stanna upp, reflektera över livet och möta oss själva och våra andliga behov. I kristen tradition är retreaten en plats där människan får tid att ställa sitt liv inför Jesus Kristus och i centrum står hjärtats personliga samtal med Gud. I stillhet och bön får något nytt äga rum i djupet av våra liv. Under dagarna fick deltagarna komma till dukat bord, vila, promenera samt ta del av gudstjänst och andlig undervisning. Den vägledning som jag höll den här gången var ett bibelstudium som knöt an till Kristi himmelsfärd och bönen och väntan på Den helige Ande. Vi stannade också upp inför några centrala teman hos Evagrios, ökenfäderna och Isak Syriern samt några tankar om övning av kontemplation, där jag inledde med att läsa ur Thomas Mertons bok ”Vägen till kontemplation” (Svensk översättning av Kerstin Gårsjö, Libris, 2016.)
Vad är kontemplation?
”Det är andlig förundran”, skriver Merton. ”Det är spontan vördnad inför livets helighet, inför varandet. Det är tacksamhet över livet, över medvetenheten och över varandet. Det är en stark insikt om att livet och varandet inom oss väller fram ur en osynlig, transcendent och oändligt rik källa. Kontemplation är först och främst att vara medveten om att den källan är en verklighet.”
Den källan är Gud. Och kontemplation är alltså mer än att fundera på abstrakta sanningar om Gud. Det är ”… den förunderligt intuitiva förståelse som gör att jag i min kärlek blir viss om att Gud påverkar mitt dagliga liv på ett kreativt och dynamiskt sätt.”
Den öppna studie- och samtalsmiljön Johannesakademins studierum och referensbibliotek med inriktning på den tidiga kyrkan, monastisk litteratur och ortodox teologi ligger på Klostergatan 46 i Linköping. Nu finns här också en hylla med biskop Martin Lönnebos egna böcker. Ikväll fick jag själv titta i hans missale (mässbok) och läsa lite av hans personliga anteckningar i den lilla skriften av Isak Syriern, ”Landet där tankarna funnit ro.”
Biskop Martins mässbok
Hyllan med Martin Lönnebos böcker i Johannesakademin, med ikonen av Johannes den korte, Johannesakademins skyddspatron
Biskopen och författaren Martin Lönnebo (1930-2023) har haft ett enormt inflytande i kyrkolivet, men inte bara genom sina böcker. Bland annat ljusbäraren är hans verk, det som vi hemma hos oss i Pedersöre kyrka brukar kalla för ljusgloben. Sedan ett möte i Uppsala 1968 då Lönnebo tog initiativet till att ta fram en stor ljusstake för att hedra medborgarrättskämpen Martin Luther King Jr. (1929-1968) har stora ljusstakar för små andaktsljus blivit så gott som en standard i flera kyrkor.
Martin Lönnebo på Pilgrims höstmöte oktober 2021Ökenpärlan i Via Sacra, ett konstverk infällt i golvet i Linköpings domkyrka av Margareta Hennix
Radbandet Frälsarkransen är också ett av Martin Lönnebos verk som jag själv använder i mitt arbete med skriftskolan och konfirmandundervisningen i församlingen. Under de senaste åren har jag också blivit mer uppmärksam på kopplingen mellan Frälsarkransen och den andliga vägledningstraditionen från Evagrios och ökenfäderna.
Några böcker av Martin Lönnebo
På den här hyllan syns bland annat Lönnebos doktorsavhandling om Albert Schweitzers etisk-religiösa ideal (1964), de stora verken ”Religionens fem språk” och ”Homiletik”, hans herdabrev ”Kristendomens återkomst”, romantrilogin ”Det visa hjärtat”, ”Det odelade hjärtat” och ”Den gudomliga tragedin”, och andra böcker som t.ex ”Van Goghs rum”, samtalsböcker med Tomas Sjödin och Stefan Edman, boken ”Väven” med andliga övningar och en av hans sista böcker, ”Drömmen om den innersta sjön”.
Som en final på vistelsen i Italien fick vi besöka Rom. Vad ska man göra i Urbs Aeterna om man har en ledig eftermiddag och kväll? Det var bara att ge sig ut och försöka se så mycket man hinner.
På upptäcktsfärd i Rom
Så vi följde Via Cavour fram till Foro di Nerva och vidare till Colosseum och Arco di Costantino. Anfiteatro Flavio, eller Colosseum, var verkligen en syn. Ett mångtydigt, enormt monument i urbs Roma. En gång uppfört och finansierat med krigsbyten från judiska kriget och plundringen av Jerusalems tempel. Under romerska riket blev det en plats som samlade folket till djurhetsningar, avrättningar, gladiatorspel och teater. Under medeltiden blev det en kyrkogård och bostäder och efter jordbävning fick raserade stenar användas till nya palats, kyrkor och sjukhus.
Colosseum
Platsen har senare förklarats som sakral då tidiga kristna lidit martyrdöden här och i modern tid har Colosseum både utropats till ett av världens sju nya underverk och blivit en symbol för internationell kampanj mot dödsstraff.
Från ett stilla kyrkorum i en brusande storstadPonte Sant´Angelo, eller Änglabron.Staty av ängel
Vi följde sedan Tibern med sikte på änglaborgen Castel Sant’ Angelo och tog oss därifrån till Petersplatsen.
På väg mot PetersplatsenPetersplatsenKaplan från Pedersöre på Petersplatsen
Efter en otrolig middag – ja, maten var så god att man nästan kunde gråta – avslutade vi dagens strövtåg med att se Fontana di Trevi, en enorm fontän med bassäng i staden. Jag fick lära mig att skådespelerskan Anita Ekberg badade här i en film från början av 60-talet. Och jag fick förstå att det blev en stor grej, men idag är det dock strängt förbjudet att bada i bassängen.
Fontana di TreviFontana di Trevi, en mycket populär platsAnita Ekberg
Under vår exkursion i Rom hann vi också besöka flera kyrkorum, bl.a S. Maria ai Monti eller Madonna dei Monti som ligger på platsen för ett tidigare kapell med en undergörande madonnabild som en gång gav en blind kvinna synen tillbaka. Här hade också helgonet Benedetto Giuseppe Labre (1748-1783) sin viloplats.
Från Madonna dei Monti, kardinalkyrkaMaria dei Monti
Det blygsamma besöket gjorde tydligt att Rom är fullt av historia, kultur, konst, kyrkor, människor, minnen, känslor och berättelser. Kantor Henrik stannar ännu några dagar medan jag, full av intryck, reser vidare till andra platser. Jag har fått konstatera att man hinner med mycket på några dagar då man lyckas med både tidiga morgnar och att sova på samtliga transportmedel. Ciao!
Italien! Jag och kantor Henrik hade verkligen väntat på detta! Väl framme i Milano tar vi metron till San Bablia, där vi kliver av för att komma upp i folkträngseln på den bländande vita piazzan för att se Duomo di Milano, Europas tredje största kyrka efter katedralen i Sevilla och Peterskyrkan i Rom. När det har börjat sjunka in att vi faktiskt är ute på kontinenten nu så letar vi oss snart genom Galleria Vittorio Emanuele II och det senaste modet för att komma fram till Milano Centrale.
Duomo di MilanoDyra klänningar i gallerian
Därifrån tar vi tåget till Santhià där vi hittar en taxi och snart är vi framme i det ekumeniska klostret Monastero di Bose.
Monastero di Bose
Detta är mitt andra besök i Bose, och jag har sett fram emot att få återvända hit. Här lever både män och kvinnor, katoliker och icke-katoliker tillsammans i celibat i en spiritualitet som hämtar ideal i tidig monastisk tradition, får nutida gestalt och bärs av en ekumenisk vision. Katolsk liturgi, ortodox vördnad för ikoner och protestantisk kärlek till Bibeln. Vi har kommit hit för återhämtning och bön, stillhet och eftertanke.
Ett ”retreat-mönster” syns också i Jesu liv. Han kunde dra sig undan för en tid i avskildhet och bön, men kom alltid tillbaka till de andra, fylld av medlidande kärlek. Gud finns överallt där vi är, och vi bör inte söka honom någon annanstans än i vår verklighet. Men retreaten ges oss som en möjlighet att sakta ner tempot, inte för att förtränga eller glömma vår vardag utan för att återupptäcka vilka vi är. Vi kan likna vårt liv vid en enorm tavla, en målning. För att få större perspektiv på den kan vi inte stå med näsan i detaljerna hela tiden. Vi måste ta några steg tillbaka, göra en reträtt. Men att få ordning på tankarna, bli stilla och samla sig är mer än en övning i självdisciplin. Det är att förbereda sig på att möta Gud, som väntar i stillheten. Retreatens metod är vilan, innehållet hjärtats samtal med Gud. Miljön är den avskilda, stilla platsen. I Bose finns också ett pågående böneliv, gemensamma måltider och vi fick möjlighet till samtal och andlig vägledning. Det finns också en enorm lärdom och kunskap om kyrkans historia och andliga källor. Att få söka vila och eftertanke på en sådan här plats är mycket värdefullt.
Och vi fick tid att be, vila, reflektera och fundera. Vårsolen värmde och vinden fläktade. Att åter få ta del av denna vackra miljö var både helande och inspirerande. Här förenas enkelhet och skönhet. I Bose har vi mött både allvar och djup överlåtelse, samtidigt som allt känns så naturligt och avspänt. Den ekumeniska visionen bidrar med varm nyfikenhet, djup lärdom och en hållning av ödmjukhet och vilja att lära sig av varandra.
”Brother, sister, you come from a Christian Church. You did not join the community so that you could design a Church more to your liking, in your own image; you belong to Christ through the Church that gave you life in him through baptism. You will therefore acknowledge the Churches’ pastors and the diversity of their ministries, and you will always try to be a sign of unity.”
– Rule of Bose 43
Det finns inget behov av att demonisera omvärlden eller tänka att man skulle vara bättre än någon annan. Här finns en gammal vishet utlevd i vår tid. Det är ödmjukheten, tålamodet, saktmodet, gästfriheten. Och om vi har en god framtid för vår värld och våra relationer kommer den sannolikt att handla om ödmjukhet. Ödmjukheten, att vara genuin, gör att vi kan mötas i gemenskap, umgås på rätt sätt med varandra. I vördnad, omtanke, ärlighet och respekt. Och när vi söker ödmjukheten söker vi framtiden. Jesus sa: ”Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet”.
Idag fick jag undervisa några av Borgå stifts präster om mystagogiskt lärande under deras pastoralkurs ”Spiritualitet och gudstjänstlivet” på stiftsgården Lärkkulla i Karis. Jag hade fått rubriken ”Kristen mystik och mystagogisk praxis” för mina två föredrag. Efter en inledande bön diskuterade vi i korthet den essä om mystagogiskt lärande som hade sänts ut till kursdeltagarna. En version av den finns här.
Kapellet på stiftsgården Lärkkulla i Karis.
Därefter presenterade jag en modell som jag har försökt utveckla för både en bredare kommunikation och djupare undervisning om kristen mystik och mystagogiskt lärande. Den tangerar förutom en kartläggning av det egna lärandet några nycklar till liturgin (anaforan, anamnesen och epiklesen), bibelläsningen och den andliga formningen (askesen) i det personliga livet. Kursdeltagarna ställde goda frågor och det var roligt att få dela med sig av sina intressen i det här sammanhanget. Särskilt värdefullt tyckte jag att det var att vi fick tid att reflektera över vår bibelläsning och relation till nattvardsfirandet. Som präst behöver man ett tryggt grepp om både bibel och nattvardskalk. Mitt andra ”pass” efter eftermiddagskaffet utformades som en meditation över några kapitel i ”En ädel liten bok” i stiftsgårdens kapell.
Tillsammans med stiftsdekan Mia Anderssén-Löf ute på stiftsgården.
Igår fick jag representera min församling vid ett informations- och diskussionstillfälle i Vasa om den kommande pilgrimsleden St Olav i Österbotten, eller St Olav Ostrobothnia.
Sedan år 2019 pågår utvecklandet av pilgrimsleden som kommer att förenas på västra sidan av Bottniska viken med den norsk-svenska St Olavsleden som startar i Sundsvall och går till Trondheim i Norge. Trondheim var under medeltiden ett av de stora målen för europeiska pilgrimer. Den nya österbottniska pilgrimsleden knyter både an till ett medeltida och ekumeniskt arv och märks nu ut längs befintliga grusvägar, landsvägar och vandringsleder. Vandringen leder genom skogar, odlingslandskap, byar och städer. Ett nätverk med förmånliga övernattningsplatser och tjänster är under planering. Leden kommer också att bli en del av den nordligaste kulturrutten som är certifierad av Europarådet.
Biskop Bo-Göran Åstrand informerade om den växande retreat- och pilgrimsverksamheten i Borgå stift. Den nya pilgrimsleden kommer att erbjuda nya möjligheter till att uppleva Österbotten ur ett annorlunda perspektiv. En pilgrimsresa handlar om att endera tillsammans eller på egen hand göra en yttre och inre resa i reflektion över livet, prioriteringar och Gud.
osterbackajimmy.com 